This is it
Jaha, då var det en ny dag. Igen. Ligger på soffan och funderar på om man skulle ta sig upp. Göra sig klar och åka in till stan som planerat, men jag orkar inte. Kan jag inte bara få ligga kvar här i något år eller så? Slippa möta världen.. Antar att jag skulle tröttna redan efter ett par dagar, jag måste ju faktiskt träna innebandy imorgon. Det är väl det enda som känns kul just nu. Om ens det. Jag har blivit bedragen och man har ljugit för mig på ett sätt och så mycket som jag aldrig trodde var möjligt. Det är ju självklart skönt att det är över nu när korten (de flesta antar jag?) ligger på bordet men jag var ju lycklig förut, inte nu. Lögner dragna av den man älskar, finns det något vidrigare? Klart det finns värre saker, det är jag absolut medveten om men det här är ändå min verklighet och det svider mest för mig.
Känns skönt i alla fall att det var jag som avslutade hela den här farsen som har pågått under en längre tid. Jag har ju varit inne lite på polisyrket, det verkar passa mig att utreda ;)
Nej, nu ska jag ta mig i kragen och koka lite té eller kaffe att hälla i termosen, klä på mig och kanske ta ett drag med mascaraborsten - det känns nästan alltid lite bättre då. Sedan blir det tuben in till city för ett besök hos min astmaläkare, följt av lite shopping kanske? Broken heart-medicin No. 1. Ska möta upp M också hoppas jag, hon sov här i natt men sötnosen klarar inte att sova bort hela dagen som vissa andra så hon åkte inåt redan vid 10 tror jag det var.
Life goes on. It's for the best. I'm still standing osv osv.
Ciao!